Ska Sveriges agerande under andra världskriget bedömas med nutidens eller dåtidens moral?
Det är lätt att vara efterklok, brukar man säga. Det är lätt för oss, som lever nu, att säga att Sverige gjorde fel i sitt agerande under 2 VK.
Hade vi levt då hade förutsättningarna styrt vårt agerande på ett sätt som vi inte kan riktigt förstå idag. Inget är bara svart eller vitt. Det här sägs av de som bestrider det fördömande eller åtminstone dömande som riktakts mot vårt handlande i neutralitetens namn.
I boken "Sverige och nazityskland. Skuldfrågor och moraldebatt" belyses de viktiga förutsättningarna för ett ställningstagande på ett ingående sätt.
En fråga som ställs är: "Går det överhuvudtaget att lära av historien?"
Frågan är kanske snarare, inte om det går men OM vi verkligen lär oss av historien. Vi lärare säger ju till eleverna att man läser historia för att lära av den och inte begå samma misstag igen.
För att inte upprepa tidigare misstag måste man ha fakta på hand. Hade Sverige ( regering och riksdag), hade svenska folket kunskap för att ta rimliga och rationella beslut? Som allt så är även detta komplext.
Regeringen (Koalitionsregeringen, inte samlingsregering eftersom alla inte fick vara med.) tog några beslut grundade på sina lärdomar av 1VK:s historia:
1. Att vara neutrala
2. Att regeringen skulle hålla ihop
3. Att upprätthålla alla handelsförbindelser och - avtal
4. Att göra allt för att inte bli invaderade
Skillnaden mot 1 VK är då var det en sammandrabbning mellan stormakter medan i 2 VK var angriparen diktatorisk eller rasistisk eller både och.
Problemställningen blir lite annorlunda om man ställer att a. hålla sig utanför kriget för att värna om sin befolkning mot b. att kämpa mot en totalitär och människoföraktande aggressor.
Sverige kunde ju ha valt a, för att man inte hade kunskap om b. Men så var inte fallet. Det enda man inte kände till var hur monstruöst omänskligt människoföraktande nazismen var. Inte hur omänskligt människoföraktande den agerade.
Om man skärskådar vad Sverige gjorde för att inte bli invaderade, finner jag regeringen med Per-Albin Hansson som pådrivare, skyldig på ett antal punkter till att ha genomfört moraliskt oförsvarbara handlingar. Med detta, att inte bli invaderade, som mål, klev Sverige över den moraliska gränsen gällande demokratiska rättigheter, flyktingpolitik, handelspolitik osv. När man borde gjort mer gjorde man för lite och då man gjorde för mycket borde man ha gjort mindre.
Jag har alltid trott att Sverige gjorde "sitt bästa" men nu vet jag att man kunde ha gjort mycket bättre.
Litteratur:
Sverige och nazityskland. Andersson& Tydén..
Att bo granne med ondskan. Åmark
