Sekreterarklubben och C-byrån
Jag har läst Jan Bergmans bok om den s.k.
"sekreterarklubben". Den behandlar den verksamhet som kvinnliga
agenter bedrev under andra världskriget. Den har dokumentär karaktär eftersom
källorna är äkta och delvis med hjälp av att hans egen mamma var en av dem. De
bedrev underrättelsetjänst åt den svenska spionorganisationen C- byrån.
De
sista illusionerna
Om man trodde att lilla Sverige inte använde sig av vilka
medel som helst i sin underrättelseverksamhet-glöm det!
Kvinnorna i sekreterarklubben var svenska prostituerade
spioner. De följde utländska män som bar på militär information ända ner i
sängen. Tyskar, ryssar, fransmän och vem som helst som de med ömsint fysik
övertalning kunde få uppgifter ifrån.
Verksamheten leddes av major Ternberg som med charm och
materiella belöningar värvade unga kvinnor som var villiga att ställa upp trots
riskerna för sin heder eller ett avslöjande med förödande effekter för både liv
och framtida levnadsvillkor.
Ett av flera tragiska exempel som drabbade många av dessa
kvinnor är den svenska underrättelseagenten Jane Horney som avrättades av
danskarna som tysk dubbelagent för att C-byrån inte klargjort att man visste om
och stod bakom hennes agerande.
Bond
på svenska
I boken kallas Stockholm för ett nordiskt Casablanca. De
olika ländernas spioncentraler i olika lägenheter i centrala delar av
huvudstaden var kartlagda av respektive underrättelseorganisation och på
kvällarna samlades agenterna vid sina vanliga stambord på Operakällaren. Amerikanare
och tyskar och engelsmän och allsköns agenter om varandra. Svenskarna
cirkulerade mest runt den sofistikerade Ternberg vars trådar nästlade sig runt
i landets alla informationssökande utskott. Om han sippade Martini förtäljs
inte men i övrigt är han slående lik den fiktive 007, dock utan dennes uppdrag
att döda.
Genomläsningen ger att verkligheten och fiktionen är
jämförbara. Högintressant läsning är det även om ytterligare ett blad från
Sveriges oskuldsfulla träd faller.
Roger
Starkenberg
