Den förste i raden är:
Knut Haukelid
På morgonen den 19 februari 1944 låg en färja vid kajen i
Tinnsjö i regionen Telemarken i Norge. Den var lastad med tunnor fyllda med
tungt vatten. Dessa skulle transporteras till Tyskland för att användas vid
tillverkningen av atombomber.
Knut Haukelid, motståndsman tränad i England, tog sig ombord
på färjan och apterade en tidsinställd bomb som på exakt tid skulle detonera när
färjan var i mitten av redden. Aktionen fungerade perfekt och hela lasten av
tungt vatten sjönk till botten.
Efter lyckat uppdrag begav han sig på skidor över
fjällvärlden till Sverige.
Hans enastående bedrift gjorde att nazisterna inte hann
utveckla en atombomb och var en bidragande orsak till att få slut på andra världskriget.
Krystyna Skarbek ( alias:Christine Granville)
Platsen är Digne på vägen mellan Cannes och Grenoble i södra Frankrike. Året är 1944. In på Gestapos högkvarter kliver hon in: Krystyna Skarbek, född i Polen men tränad i England för att utföra sabotage och samordningsuppdrag bakom nazisternas linjer. Hennes alias är Christine Garnville och hon presenterar sig för den franske officer i tysk tjänst som är platschef som just en brittisk agent. Hon säger sig dessutom vara nära släkt med den brittiske befälhavaren Montgomery.
Hennes självpåtagna uppdrag är att få tre dödsdömda franska agenter frisläppta. Hennes kort på hand är en bluff. Om det inte lyckas skulle hon med säkerhet själv ha ställts framför exekutionsgruppen.
Hennes argumentation är att de allierade trupperna snart kommer att anlända och att platschefen skulle utlämnas till den mobb som med säkerhet skulle brutalt mörda honom och hans närmaste män. Hon kan med sin kontakter erbjuda honom beskydd om han friger fångarna. Platschefen ställer som motkrav att han vill få pengar. Efter tre timmars förhandlingar blir de överens och fångarna släpps fria bara timmar innan deras avrättning var planerad.
Denna aktion plus ett flertal till legendariska bedrifter bakom nazisternas linjer gjorde att hon tilldelades den brittiska imperieorden, George Medal samt det franska Croix de Guerre.
Raoul Nordling
Under sommaren 1944, med de allierade truppernas
framryckning, befinner sig Frankrike i en period full av spänning och hopp, men
också fylld av faror. Våldet mot civila tar sig extrema former: den tyska
reträtten åtföljs av omfattande massakrer på den civila befolkningen. Den
nazistiska regimen hotar med att ta livet av tusentals franska fångar och många
deporteras till Tyskland.
Den nye tyske befälhavaren i Paris, general von Choltitz,
anländer med precisa order från Hitler: att inte ge upp, att spränga alla broar
i Paris och att orsaka maximal förstörelse, särskilt genom att ge sig på
symboliska monument som Eiffeltornet och Triumfbågen.
Den svenske konsuln Raoul Nordling ägnar all sin energi åt
att övertala von Choltitz, som själv tvekar, att inte verkställa ordern. Han
lyckas: tusentals liv skonas och Paris räddas från förstörelse. Hans roll
stannar inte vid det; han gör allt han kan, genom ständiga kontakter med alla
parter – de allierade, motståndsrörelsen, tyskarna – för att rädda liv på båda
sidor och i synnerhet undvika ytterligare deporteringar till Tyskland.
Frankrike har inte glömt Raoul Nordling. Han har tilldelats
den främsta graden av Hederslegionen och andra militära utmärkelser. I Paris,
inte långt från Place de la Bastille, finns ett torg som bär hans namn och i en
närförort till Paris finns en gata uppkallad efter honom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar