Om en bonnfru från
Västerbottens inland.
Hulda Charlotta Wiklund föddes den 29 april 1871. Hon föddes
i Åbyn som var en av byarna nära Burträsket, träsk är en norrländsk benämning
på vissa sjöar. Man har faktiskt daterat bosättningar i trakten så gamla som 8000
år.
När denna historia börjar fanns det bebyggelse i små byar
vid sjöarna men de var åtskilda av stora skogsområden. Då koloniseringen tar
fart under 1700-talet startar nyodlingen av större marker och många nya byar
blir till.
Staten verkade för att marken uppodlades och gav
skattefrihet till nya bosättare för de första åren. Dessa pionjärer och
nybyggande bönder levde i de flesta fall ett fattigt och mycket slitsamt liv.
Den stora tillväxten, liksom i resten av Sverige, kom under andra hälften av
1800-talet. Då utvecklades så vägnätet och folkmängden ökade kraftigt. Sockenvägen,
idag kallad Kyrkstigen, som sträckte sig från Burträsk by, traktens huvudort,
till Skellefteå var en central del i det växande kommunikationsnätet från
inland till kustland.
Hulda Charlottas far hette Olof Anton Wiklund och föddes
1835 i Åbyn. Där levde han de första 24 åren ett bondeliv som de flesta andra.
Hårt men drägligt. 1859 gifte han sig med den 17- åriga Eva Maria Persdotter
med vilken han redan året därpå fick sitt första barn. De fick sammanlagt fem
barn och deras liv var fullt av prövningar.
Storsvagåret och nödtid
1866 slog eländet till. Höskörden var tämligen riklig men i
juli månad började en regntid som inte upplevts på år och dag. Det regnade
nästan dagligen i knappt tre och en halv månad. Följden blev brist på utsäde
och foder. Inte ens det trogna och stryktåliga kornet orkade stå emot vädret.
Så anlände 1867 med risk för att bli ett nödår. Denna föraning
besannades skoningslöst och året kom att kallas ”Storsvagåret”. Vintern var
ovanligt kall, likaså våren och april och maj månad var de kallaste på drygt 100
år.
I mellersta och norra Norrland var snödjupet 60–70
centimeter ännu första juni och sjöar, älvar och hav var igenfrusna. Först till
midsommar kom islossning och snösmältning! Inget hade därför gått att så på
åkrarna innan och fodret hade sedan länge tagit slut för husdjuren som svalt i
väntan på färskt gräs. Sådden tvingades ske så sent att säden inte hann mogna
innan hösten. Det var total missväxt.
Konsekvensen blev självfallet brist på livsmedel och att
livsmedelspriserna sköt i höjden. Det rådde snart inte någon tvekan om att en
omfattande nödhjälp var nödvändig för att undvika svält. Regeringen gav
beviljade stora lån till Norrlandslänen för att köpa in och distribuera
livsmedel till de nödlidande. Stora mängder pengar kom in men det skulle visa
sig svårt att få fram tillräckliga mängder livsmedel i tid. Norrland saknade
nämligen ännu ett järnvägsnät.
När isen lade sig om hösten 1867 i Bottenhavet och
Bottenviken gick det inte med den tidens fartyg att nå fram med någon hjälp.
Stelbent byråkrati liksom korruption gjorde att nödhjälpen heller inte kom att
användas optimalt och alltid komma de mest nödlidande till del. Det blev mycket
bröd av bark och lavar vinter 1867/1868 i Norrland och stora mängder djur fick
nödslaktas för att få mat.
Människor sökte sig till nya platser inom Nordens gränser
och emigrationen till Nordamerika tog ny fart. Pga. undernäring och sjukdomar
orsakade av denna svält, så var döden ett bekant inslag i många familjer.
Fängelse och flytt
För familjen Wiklund som för alla andra var det hårda tider. Nöden var
så stor att far Olof Anton blir dömd för snatteri och fick sitta i fängelse i
fyra månader under 1867 och tre månader 1869. Två år senare blir familjebördan
ännu större då Hulda Charlotta föds och nästföljande år tvingades de flytta och
bli inhysingar hos Johanssons i grannbyn Hedbacka.
Åren går dock förbi om än med möda och när Hulda Charlotta är 15 år
flyttar hon till Innansjön och får arbete hos bonden Boström.
Det är samma år som Frihetsgudinnan invigs i USA, Coca-Cola uppfinns
och fotbollsklubben Arsenal får sitt namn. I Sverige blir Hjalmar Branting
chefredaktör för tidningen Social-demokraten, man protesterar i Örebro mot
kanalbygget och regeringen attackerar samernas renbetesrättigheter.
Tre år senare byter hon arbetsgivare och arbetsplats och blir piga åt
fältjägaren Sten i Granlunda.
Familjeliv
Hon hade då redan träffat sin blivande man, den 13 år äldre
hemmansägaren Karl Johan Jonsson från Lillåbacka, en by drygt tre km väster om
Burträsk kyrka. Det är ett naturskönt område som genomkorsas av Lillån som
rinner från Småvattnet till Vestomsundet. Trots sitt namn medförde den på
vårarna ett hektiskt liv då flottningen i ån lockade till sig flottare,
huggare, körare och tummare.
När Karl Johans pappa dog -74
endast 46 år gammal fick sonen rycka in på gården redan som 16-åring men nu var
det äntligen dags att bilda egen familj. Å det gick undan! De gifte sig mars
1890 och hon hann inte ens avsluta sin anställning innan deras första barn,
Sverker Amandus, föddes i juni.
Det var inget litet hushåll hon flyttade in i. På gården bodde svärmor,
änka sedan 16 år, Maria Kristina Eriksdotter, samt fem av Karl Johans syskon
och en dräng. Man kan tänka sig att det var många duster om vem som var husmor
för gården. Å andra sidan fanns det hjälp med barnpassandet för den kommande
barnaskaran.
Bland syskonskaran fanns bl.a. Edvard som blev fältjägare och fick soldatnamnet
Sjömark, flyttade till Arvidsjaur för att 1903 emigrera till Amerika. Men
framförallt fanns Hulda Serafia. Hon hade en unik dröm för sin tid och för sitt
kön. De var att bli fotograf.
Det skilde bara två år i ålder mellan svägerskorna Hulda och Hulda men
gällande livets innehåll var avståndet astronomiskt. Medan Hulda Charlotta
talade om familj, barn och sköta bondehushållet handlade Hulda Serafias samtal
om fotografutbildning och att starta en egen ateljé. För att nå sin dröm
begärde hon frejdintyg, som behövdes för att en kvinna skulle kunna arbeta
eller starta eget. Hon arbetade som piga för att spara ihop pengar. Hon gick
som fotograflärling i Skellefteå. Hon skötte Frankes fotofilial i Burträsk för
att 1901, göra det hon drömt om. Hon öppnade sin egen verksamhet i byn.
Till skillnad från Hulda Charlotta måste hon dock avstå från att bilda
familj. Om hon gifte sig övergick nämligen både hennes myndighet och ägodelar,
fotoateljén, till maken. Det var något hon inte ville ge upp.
Livet på hemmanet i övrigt följde dock sin utstakade led. Barnafödande
och åkerbruk var det som gällde för familjen Jonsson. Senare delen av 1800-
talet och efter sekelskiftet är en omvälvande tid för jordbruket i Sverige. Nya
sätt att bruka jorden införs med hjälp av slåttermaskiner, radsåare och
krondikning. En omfattande nyodling kommer också till stånd.
Barnafödande ja. Från 1890 till 1912 föder Hulda Charlotta 17 barn! fem
av barnen dog dock under sitt första levnadsår. Det betyder att hon i stort
sett var gravid under tjugo års tid. Så kom ett uppehåll under fyra år. 1916 föds
hennes sista barn som får namnet Signhild Göta Amadea. Sammanlagt fostrade hon
barn i 41 år! När hon föder sitt sista barn är hon fyllda 45. När det sista
barnet är fyllt femton är Hulda sextio.
Det nya seklet
Vad hände under åren innan sladdbarnet kom? Var det så att de hårda
tiderna och krigslarmet och oron över framtiden medför en paus i nativiteten?
Ute i världen avsätts den kinesiske kejsaren, Titanic sjunker och
hemmavid arrangerar Stockholm olympiad 1912. Samma år avlider den ryske
författaren Lev Tolstoj och hans svenske kollega August Strindberg. Det andra
årtiondet är fyllt av motsättningar och spänningar för att 1914 spränga sina
vallar då Första Världskriget bryter ut.
Även det första årtiondet på det nya seklet var en tid av förvandling
och uppror. 1905 bröts unionen mellan Sverige och Norge upp. Samma år
inträffade den första revolutionen i tsarens Ryssland. Strejker och konflikter
avlöser varandra när arbetarrörelsen är på marsch. Deras mål är rösträtt och
demokrati och kampen var hård.
För att samla massorna for agitatorer land och rike runt i syfte att få
folket att resa sig mot överheten. Det krävdes läskunnighet, kunskap och
utbildning. Historier finns om hur den socialistiska Kata Dahlström sågs komma
farande kors och tvärs i norrlandslandskapen, nedbäddad i vargfällar i en
skrinda trotsande både storm och skyfall.
När kriget brutit ut blir det hårda tider för befolkningen. Kött,
fläsk, ägg, smör och fisk ställdes under ransonering. Konsumtionen av socker
och andra livsförnödenheter skulle också regleras.
Ena dagen kommer det ett brev från myndigheterna som säger att varje
person hade rätt att enligt särskilda kort köpa högst ett kg socker per månad
(för december två kg). Nästa dag knackar det på ytterdörren och statliga
tjänstemän lägger beslag på all brödsäd, mjöl och bröd. De lämnar gården med
beskedet att varje jordbruksidkare ska erhålla 12 kg brödsäd per person i månaden
och andra personer enligt särskilda "brödkort" 250 gram mjöl eller
325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt bröd per dag.
Tiderna måste ändå ha varit drägliga eller att hoppet om fred tänts som
gjorde att familjens minsting kom till. Var det en påverkan att äldsta sonen
får sitt första barn? Karl Johans syskon hade alla flyttat ut så hushållet
bestod nu av far och mor, tolv barn och ett barnbarn samt svärmor. Den
sistnämnda hade sedan ett antal år tillbaka fått benämningen ”inhyses” vilket
avslöjar att Hulda Charlotta verkligen var husmor på gården.
Utflyttningens tid
20-talet är det årtionde då familjen Jonsson börjar skingras. Redan på
seklets nittonde år begav sig lilla Jenny Alvina (Arvida) då 21 år, lockad av
nya toner om storstadens utbud av både arbete och kultur, till Stockholm.
Ytterligare tre av barnen flyttade ut under årtiondet. Äldsten; Sverker Amandus
hade redan påbörjat sin familjebildning.
Det sker en stark industriell expansion. Storföretag som Bofors,
Separator, AGA, SKF, L.M. Ericsson, ASEA och Electrolux utvecklades snabbt.
Skeppsvarven växte till en storindustri, medan Ivar Kreuger skaffade sig nära
nog världsmonopol på tillverkning av säkerhetständstickor.
Bonden Jonson och hans familj kan läsa om nya jordbruksmaskiner och den
kommande stora omvälvningen: elektricitet. Nere i byn hos handlar `n kan man
lyssna på radio: Sveriges Radio. På den spelas det jazz och rapporteras att
Charles Lindbergh har flugit ensam över Atlanten.
1921 ger sig Hulda Charlotta med ett ljudligt ”äntligen” sig av för att
för första gången som kvinna rösta i riksdagsvalet.
Resten av 20-talet rullade på och ett efter ett flyttar barnen ut och
bildar eget. Severin och Sverker är de i barnaskaran som är mest intresserade
av fortsatt bruk av jorden på hemmanet.
Länge är det glada toner och goda tider både hemma och runt om i
världen men molnen hopar sig hotfullt mörka. I ”stora rummet” hade den hembyggda
kristallmottagaren, byggd i en cigarrlåda, med raspig röst i radioutsändningar berättat
om hur en diktator vid namn Mussolini tagit makten i Italien. Den meddelade att
en aldrig tidigare upplevt ekonomisk kris spred sig över världen med
massarbetslöshet och misär som följd.
På sommaren 1927 blev det begravning. En krutgumma går ur tiden. De
sista åren drabbad av åderförkalkning dör svärmor Maria Kristina 93 år gammal.
Då hade hon och svärdottern Hulda levt sida vid sida på gården i trettiosju år.
Trettiotalet blev på olika sätt ett tungt årtionde. Radion har många
dystra reportage om hur Europa håller på att förändras. Istället för att ur
Första världskrigets hemskheter bygga ett fredligt och medmänskligare samhälle kom
ljudupptagningar med en hysteriskt skrikande man som manar Tyskland till hämnd
och revansch, militär upprustning och en ny storkmaktstid. 1933 lyckas denne
man med våld och manipulationer ta sig ända till maktens topp och världens
sänks ner i ett mörker man aldrig tidigare upplevt.
De sista åren
Nästa dödsbud på det lilla hemmanet i Lillåbacka kommer året därpå. Det
är husfar själv. Vid 76 års ålder säger hjärtat stopp och hemmansägare
Karl-Johan Jonsson lämnar jordelivet. Tiderna blir riktigt besvärliga för
Jonssons. Den som helst vill fortsätta i barndomshemmet och är beredd att kämpa
för det, är Severin. Familjen förlorade äganderätten under ett par år och han
arbetar hos en annan bonde. Efter några år får han dock möjligheten att åter flytta
in, först som arrendator för att 1935 både bli den nye hemmansägaren och få
tillskott i familjen i form av lille Erik.
Tiden fortsätter åter att rulla på på gården. Det åskmuller som hörts
nere ifrån Europa bryter ut i fullt världskrig och tiderna blir åter i
ransonering. Ett inringat Sverige lever i både anda av misstänksamhet och
motståndsanda. Tidigare år var det flottare och skogsarbetade som var middags-
och övernattningsgäster på gården. Nu var det flyktingar från Norge på väg från
ockupationsmaktens förtryck som behövde samla nya krafter och snart återvända
för att bjuda aktivt motstånd mot nazisterna igen, som husmor tog hand om.
En liten Judit föds på gården mitt under brinnande krig för att bara
två år senare tyngas av de omständigheter som gör att mor Edit dör i akut
njurinflammation. Hon hade bara uppnått fyrtio års ålder. Återigen får Hulda
rycka in som barnuppfödare fast nu som farmor.
När fredsklockorna ringer ut kriget i maj -45 var det i ett Sverige som
på olika sätt lyckats undgå förstörelse och kaos. Mödrarna behövde inte sörja
döda män och söner, utan livet kunde ses på med god framtidstro.
Saker som underlättar livet var t.ex. att handlar ´n sålde livsmedel på
burk så att man kunde lägga upp lager. Det senaste var: fryst mat, men då måste
man ju ha något som kallas kylskåp.
Telefonledning drogs till huset så nu kan man förutom att skicka den
nya sortens brev; vykort, även ringa till barn och släktingar. Allt fler flyttade
ju neråt kusten till Skellefteå eller ända ner till Stockholm. Man kunde också
beställa varor via telefonen som köptes tack vare postorder. Varför inte ett
kungaporträtt från Claes Ohlsson i Insjön!
En och annan gång per år kunde färden gå till storstaden, Skellefteå,
där det fanns kinematograf eller bio som vanligt folk sa. Utanför hängde
affischer med Humphrey Bogart och på vita duken kunde man se Charlie Chaplin
som gjorde parodi på Hitler i filmen ”Diktatorn”. En film som hade censurerats
i fler länder. Det var stumfilm, men ändå!
Livets vedermödor hade dock tärt på Hulda Charlotta. Hon drabbas av
åderförkalkning och tappar både minne och hälsa även om det goda humöret
bestod. De sista åren tillbringar hon i sin lägenhet på ålderdomshemmet och i
mars 1954 tar ett långt och innehållsrikt liv slut.
Epilog
Hon genomlevde Sveriges förvandling från jordbruksland till
industrination. Hon genomlevde två världskrig. Hon genomlevde sjutton
graviditeter. Hon var med då demokratin föddes i Sverige och hon var min
mormor.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDin mormor och min mormorsmor.
SvaraRaderaVad roligt att läsa - detta tänker jag länka vidare till släkten.
Hulda var min mormors farmor
SvaraRadera