Sekreterarklubben och C-byrån

Jag har läst Jan Bergmans bok om den s.k. "sekreterarklubben". Den behandlar den verksamhet som kvinnliga agenter bedrev under andra världskriget. Den har dokumentär karaktär eftersom källorna är äkta och delvis med hjälp av att hans egen mamma var en av dem. De bedrev underrättelsetjänst åt den svenska spionorganisationen C- byrån.

                                                          De sista illusionerna

Om man trodde att lilla Sverige inte använde sig av vilka medel som helst i sin underrättelseverksamhet-glöm det!

Kvinnorna i sekreterarklubben var svenska prostituerade spioner. De följde utländska män som bar på militär information ända ner i sängen. Tyskar, ryssar, fransmän och vem som helst som de med ömsint fysik övertalning kunde få uppgifter ifrån.

Verksamheten leddes av major Ternberg som med charm och materiella belöningar värvade unga kvinnor som var villiga att ställa upp trots riskerna för sin heder eller ett avslöjande med förödande effekter för både liv och framtida levnadsvillkor.

Ett av flera tragiska exempel som drabbade många av dessa kvinnor är den svenska underrättelseagenten Jane Horney som avrättades av danskarna som tysk dubbelagent för att C-byrån inte klargjort att man visste om och stod bakom hennes agerande.

                                                           Bond på svenska

I boken kallas Stockholm för ett nordiskt Casablanca. De olika ländernas spioncentraler i olika lägenheter i centrala delar av huvudstaden var kartlagda av respektive underrättelseorganisation och på kvällarna samlades agenterna vid sina vanliga stambord på Operakällaren. Amerikanare och tyskar och engelsmän och allsköns agenter om varandra. Svenskarna cirkulerade mest runt den sofistikerade Ternberg vars trådar nästlade sig runt i landets alla informationssökande utskott. Om han sippade Martini förtäljs inte men i övrigt är han slående lik den fiktive 007, dock utan dennes uppdrag att döda.

Genomläsningen ger att verkligheten och fiktionen är jämförbara. Högintressant läsning är det även om ytterligare ett blad från Sveriges oskuldsfulla träd faller.

                                                       Roger Starkenberg

Svek Sverige under andra världskriget?

Ska Sveriges agerande under andra världskriget bedömas med nutidens eller dåtidens moral?

Det är lätt att vara efterklok, brukar man säga. Det är lätt för oss, som lever nu, att säga att Sverige gjorde fel i sitt agerande under 2 VK.
Hade vi levt då hade förutsättningarna styrt vårt agerande på ett sätt som vi inte kan riktigt förstå idag. Inget är bara svart eller vitt. Det här sägs av de som bestrider det fördömande eller åtminstone dömande som riktakts mot vårt handlande i neutralitetens namn.
I boken "Sverige och nazityskland. Skuldfrågor och moraldebatt" belyses de viktiga förutsättningarna för ett ställningstagande på ett ingående sätt.

En fråga som ställs är: "Går det överhuvudtaget att lära av historien?"
Frågan är kanske snarare, inte om det går men OM vi verkligen lär oss av historien. Vi lärare säger ju till eleverna att man läser historia för att lära av den och inte begå samma misstag igen.

För att inte upprepa tidigare misstag måste man ha fakta på hand. Hade Sverige ( regering och riksdag), hade svenska folket kunskap för att ta rimliga och rationella beslut? Som allt så är även detta komplext.
Regeringen (Koalitionsregeringen, inte samlingsregering eftersom alla inte fick vara med.) tog några beslut grundade på sina lärdomar av 1VK:s historia:
1. Att vara neutrala
2. Att regeringen skulle hålla ihop
3. Att upprätthålla alla handelsförbindelser och - avtal
4. Att göra allt för att inte bli invaderade

Skillnaden mot 1 VK är då var det en sammandrabbning mellan stormakter medan i 2 VK var angriparen diktatorisk eller rasistisk eller både och.
Problemställningen blir lite annorlunda om man ställer att a. hålla sig utanför kriget för att värna om sin befolkning mot b. att kämpa mot en totalitär och människoföraktande aggressor.
Sverige kunde ju ha valt a, för att man inte hade kunskap om b. Men så var inte fallet. Det enda man inte kände till var hur monstruöst omänskligt människoföraktande nazismen var. Inte hur omänskligt människoföraktande den agerade.

Om man skärskådar vad Sverige gjorde för att inte bli invaderade, finner jag  regeringen med Per-Albin Hansson som pådrivare, skyldig på ett antal punkter till att ha genomfört moraliskt oförsvarbara handlingar. Med detta, att inte bli invaderade, som mål, klev Sverige över den moraliska gränsen gällande demokratiska rättigheter, flyktingpolitik, handelspolitik osv. När man borde gjort mer gjorde man för lite och då man gjorde för mycket borde man ha gjort mindre.

Jag har alltid trott att Sverige gjorde "sitt bästa" men nu vet jag att man kunde ha gjort mycket bättre.

Litteratur:
Sverige och nazityskland. Andersson& Tydén..
Att bo granne med ondskan. Åmark 

En fiktiv biografi i skiftet från bondeland till industrination.

En hemarbetets hjältinna

Om en bonnfru från Västerbottens inland.

Hulda Charlotta Wiklund föddes den 29 april 1871. Hon föddes i Åbyn som var en av byarna nära Burträsket, träsk är en norrländsk benämning på vissa sjöar. Man har faktiskt daterat bosättningar i trakten så gamla som 8000 år.

När denna historia börjar fanns det bebyggelse i små byar vid sjöarna men de var åtskilda av stora skogsområden. Då koloniseringen tar fart under 1700-talet startar nyodlingen av större marker och många nya byar blir till.

Staten verkade för att marken uppodlades och gav skattefrihet till nya bosättare för de första åren. Dessa pionjärer och nybyggande bönder levde i de flesta fall ett fattigt och mycket slitsamt liv. Den stora tillväxten, liksom i resten av Sverige, kom under andra hälften av 1800-talet. Då utvecklades så vägnätet och folkmängden ökade kraftigt. Sockenvägen, idag kallad Kyrkstigen, som sträckte sig från Burträsk by, traktens huvudort, till Skellefteå var en central del i det växande kommunikationsnätet från inland till kustland.

Hulda Charlottas far hette Olof Anton Wiklund och föddes 1835 i Åbyn. Där levde han de första 24 åren ett bondeliv som de flesta andra. Hårt men drägligt. 1859 gifte han sig med den 17- åriga Eva Maria Persdotter med vilken han redan året därpå fick sitt första barn. De fick sammanlagt fem barn och deras liv var fullt av prövningar.

Storsvagåret och nödtid

1866 slog eländet till. Höskörden var tämligen riklig men i juli månad började en regntid som inte upplevts på år och dag. Det regnade nästan dagligen i knappt tre och en halv månad. Följden blev brist på utsäde och foder. Inte ens det trogna och stryktåliga kornet orkade stå emot vädret.

Så anlände 1867 med risk för att bli ett nödår. Denna föraning besannades skoningslöst och året kom att kallas ”Storsvagåret”. Vintern var ovanligt kall, likaså våren och april och maj månad var de kallaste på drygt 100 år.

I mellersta och norra Norrland var snödjupet 60–70 centimeter ännu första juni och sjöar, älvar och hav var igenfrusna. Först till midsommar kom islossning och snösmältning! Inget hade därför gått att så på åkrarna innan och fodret hade sedan länge tagit slut för husdjuren som svalt i väntan på färskt gräs. Sådden tvingades ske så sent att säden inte hann mogna innan hösten. Det var total missväxt.

Konsekvensen blev självfallet brist på livsmedel och att livsmedelspriserna sköt i höjden. Det rådde snart inte någon tvekan om att en omfattande nödhjälp var nödvändig för att undvika svält. Regeringen gav beviljade stora lån till Norrlandslänen för att köpa in och distribuera livsmedel till de nödlidande. Stora mängder pengar kom in men det skulle visa sig svårt att få fram tillräckliga mängder livsmedel i tid. Norrland saknade nämligen ännu ett järnvägsnät.

När isen lade sig om hösten 1867 i Bottenhavet och Bottenviken gick det inte med den tidens fartyg att nå fram med någon hjälp. Stelbent byråkrati liksom korruption gjorde att nödhjälpen heller inte kom att användas optimalt och alltid komma de mest nödlidande till del. Det blev mycket bröd av bark och lavar vinter 1867/1868 i Norrland och stora mängder djur fick nödslaktas för att få mat.

Människor sökte sig till nya platser inom Nordens gränser och emigrationen till Nordamerika tog ny fart. Pga. undernäring och sjukdomar orsakade av denna svält, så var döden ett bekant inslag i många familjer.

Fängelse och flytt

För familjen Wiklund som för alla andra var det hårda tider. Nöden var så stor att far Olof Anton blir dömd för snatteri och fick sitta i fängelse i fyra månader under 1867 och tre månader 1869. Två år senare blir familjebördan ännu större då Hulda Charlotta föds och nästföljande år tvingades de flytta och bli inhysingar hos Johanssons i grannbyn Hedbacka.

Åren går dock förbi om än med möda och när Hulda Charlotta är 15 år flyttar hon till Innansjön och får arbete hos bonden Boström.

Det är samma år som Frihetsgudinnan invigs i USA, Coca-Cola uppfinns och fotbollsklubben Arsenal får sitt namn. I Sverige blir Hjalmar Branting chefredaktör för tidningen Social-demokraten, man protesterar i Örebro mot kanalbygget och regeringen attackerar samernas renbetesrättigheter.

Tre år senare byter hon arbetsgivare och arbetsplats och blir piga åt fältjägaren Sten i Granlunda.

Familjeliv 

Hon hade då redan träffat sin blivande man, den 13 år äldre hemmansägaren Karl Johan Jonsson från Lillåbacka, en by drygt tre km väster om Burträsk kyrka. Det är ett naturskönt område som genomkorsas av Lillån som rinner från Småvattnet till Vestomsundet. Trots sitt namn medförde den på vårarna ett hektiskt liv då flottningen i ån lockade till sig flottare, huggare, körare och tummare.

 När Karl Johans pappa dog -74 endast 46 år gammal fick sonen rycka in på gården redan som 16-åring men nu var det äntligen dags att bilda egen familj. Å det gick undan! De gifte sig mars 1890 och hon hann inte ens avsluta sin anställning innan deras första barn, Sverker Amandus, föddes i juni.

Det var inget litet hushåll hon flyttade in i. På gården bodde svärmor, änka sedan 16 år, Maria Kristina Eriksdotter, samt fem av Karl Johans syskon och en dräng. Man kan tänka sig att det var många duster om vem som var husmor för gården. Å andra sidan fanns det hjälp med barnpassandet för den kommande barnaskaran.

Bland syskonskaran fanns bl.a. Edvard som blev fältjägare och fick soldatnamnet Sjömark, flyttade till Arvidsjaur för att 1903 emigrera till Amerika. Men framförallt fanns Hulda Serafia. Hon hade en unik dröm för sin tid och för sitt kön. De var att bli fotograf.

Det skilde bara två år i ålder mellan svägerskorna Hulda och Hulda men gällande livets innehåll var avståndet astronomiskt. Medan Hulda Charlotta talade om familj, barn och sköta bondehushållet handlade Hulda Serafias samtal om fotografutbildning och att starta en egen ateljé. För att nå sin dröm begärde hon frejdintyg, som behövdes för att en kvinna skulle kunna arbeta eller starta eget. Hon arbetade som piga för att spara ihop pengar. Hon gick som fotograflärling i Skellefteå. Hon skötte Frankes fotofilial i Burträsk för att 1901, göra det hon drömt om. Hon öppnade sin egen verksamhet i byn.

Till skillnad från Hulda Charlotta måste hon dock avstå från att bilda familj. Om hon gifte sig övergick nämligen både hennes myndighet och ägodelar, fotoateljén, till maken. Det var något hon inte ville ge upp.

Livet på hemmanet i övrigt följde dock sin utstakade led. Barnafödande och åkerbruk var det som gällde för familjen Jonsson. Senare delen av 1800- talet och efter sekelskiftet är en omvälvande tid för jordbruket i Sverige. Nya sätt att bruka jorden införs med hjälp av slåttermaskiner, radsåare och krondikning. En omfattande nyodling kommer också till stånd.

Barnafödande ja. Från 1890 till 1912 föder Hulda Charlotta 17 barn! fem av barnen dog dock under sitt första levnadsår. Det betyder att hon i stort sett var gravid under tjugo års tid. Så kom ett uppehåll under fyra år. 1916 föds hennes sista barn som får namnet Signhild Göta Amadea. Sammanlagt fostrade hon barn i 41 år! När hon föder sitt sista barn är hon fyllda 45. När det sista barnet är fyllt femton är Hulda sextio.

Det nya seklet

Vad hände under åren innan sladdbarnet kom? Var det så att de hårda tiderna och krigslarmet och oron över framtiden medför en paus i nativiteten?

Ute i världen avsätts den kinesiske kejsaren, Titanic sjunker och hemmavid arrangerar Stockholm olympiad 1912. Samma år avlider den ryske författaren Lev Tolstoj och hans svenske kollega August Strindberg. Det andra årtiondet är fyllt av motsättningar och spänningar för att 1914 spränga sina vallar då Första Världskriget bryter ut.

Även det första årtiondet på det nya seklet var en tid av förvandling och uppror. 1905 bröts unionen mellan Sverige och Norge upp. Samma år inträffade den första revolutionen i tsarens Ryssland. Strejker och konflikter avlöser varandra när arbetarrörelsen är på marsch. Deras mål är rösträtt och demokrati och kampen var hård.

För att samla massorna for agitatorer land och rike runt i syfte att få folket att resa sig mot överheten. Det krävdes läskunnighet, kunskap och utbildning. Historier finns om hur den socialistiska Kata Dahlström sågs komma farande kors och tvärs i norrlandslandskapen, nedbäddad i vargfällar i en skrinda trotsande både storm och skyfall.

När kriget brutit ut blir det hårda tider för befolkningen. Kött, fläsk, ägg, smör och fisk ställdes under ransonering. Konsumtionen av socker och andra livsförnödenheter skulle också regleras.

Ena dagen kommer det ett brev från myndigheterna som säger att varje person hade rätt att enligt särskilda kort köpa högst ett kg socker per månad (för december två kg). Nästa dag knackar det på ytterdörren och statliga tjänstemän lägger beslag på all brödsäd, mjöl och bröd. De lämnar gården med beskedet att varje jordbruksidkare ska erhålla 12 kg brödsäd per person i månaden och andra personer enligt särskilda "brödkort" 250 gram mjöl eller 325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt bröd per dag.

Tiderna måste ändå ha varit drägliga eller att hoppet om fred tänts som gjorde att familjens minsting kom till. Var det en påverkan att äldsta sonen får sitt första barn? Karl Johans syskon hade alla flyttat ut så hushållet bestod nu av far och mor, tolv barn och ett barnbarn samt svärmor. Den sistnämnda hade sedan ett antal år tillbaka fått benämningen ”inhyses” vilket avslöjar att Hulda Charlotta verkligen var husmor på gården.

Utflyttningens tid

20-talet är det årtionde då familjen Jonsson börjar skingras. Redan på seklets nittonde år begav sig lilla Jenny Alvina (Arvida) då 21 år, lockad av nya toner om storstadens utbud av både arbete och kultur, till Stockholm. Ytterligare tre av barnen flyttade ut under årtiondet. Äldsten; Sverker Amandus hade redan påbörjat sin familjebildning.

Det sker en stark industriell expansion. Storföretag som Bofors, Separator, AGA, SKF, L.M. Ericsson, ASEA och Electrolux utvecklades snabbt. Skeppsvarven växte till en storindustri, medan Ivar Kreuger skaffade sig nära nog världsmonopol på tillverkning av säkerhetständstickor.

Bonden Jonson och hans familj kan läsa om nya jordbruksmaskiner och den kommande stora omvälvningen: elektricitet. Nere i byn hos handlar `n kan man lyssna på radio: Sveriges Radio. På den spelas det jazz och rapporteras att Charles Lindbergh har flugit ensam över Atlanten.

1921 ger sig Hulda Charlotta med ett ljudligt ”äntligen” sig av för att för första gången som kvinna rösta i riksdagsvalet.

Resten av 20-talet rullade på och ett efter ett flyttar barnen ut och bildar eget. Severin och Sverker är de i barnaskaran som är mest intresserade av fortsatt bruk av jorden på hemmanet.

Länge är det glada toner och goda tider både hemma och runt om i världen men molnen hopar sig hotfullt mörka. I ”stora rummet” hade den hembyggda kristallmottagaren, byggd i en cigarrlåda, med raspig röst i radioutsändningar berättat om hur en diktator vid namn Mussolini tagit makten i Italien. Den meddelade att en aldrig tidigare upplevt ekonomisk kris spred sig över världen med massarbetslöshet och misär som följd.

På sommaren 1927 blev det begravning. En krutgumma går ur tiden. De sista åren drabbad av åderförkalkning dör svärmor Maria Kristina 93 år gammal. Då hade hon och svärdottern Hulda levt sida vid sida på gården i trettiosju år.

Trettiotalet blev på olika sätt ett tungt årtionde. Radion har många dystra reportage om hur Europa håller på att förändras. Istället för att ur Första världskrigets hemskheter bygga ett fredligt och medmänskligare samhälle kom ljudupptagningar med en hysteriskt skrikande man som manar Tyskland till hämnd och revansch, militär upprustning och en ny storkmaktstid. 1933 lyckas denne man med våld och manipulationer ta sig ända till maktens topp och världens sänks ner i ett mörker man aldrig tidigare upplevt.

De sista åren

Nästa dödsbud på det lilla hemmanet i Lillåbacka kommer året därpå. Det är husfar själv. Vid 76 års ålder säger hjärtat stopp och hemmansägare Karl-Johan Jonsson lämnar jordelivet. Tiderna blir riktigt besvärliga för Jonssons. Den som helst vill fortsätta i barndomshemmet och är beredd att kämpa för det, är Severin. Familjen förlorade äganderätten under ett par år och han arbetar hos en annan bonde. Efter några år får han dock möjligheten att åter flytta in, först som arrendator för att 1935 både bli den nye hemmansägaren och få tillskott i familjen i form av lille Erik.

Tiden fortsätter åter att rulla på på gården. Det åskmuller som hörts nere ifrån Europa bryter ut i fullt världskrig och tiderna blir åter i ransonering. Ett inringat Sverige lever i både anda av misstänksamhet och motståndsanda. Tidigare år var det flottare och skogsarbetade som var middags- och övernattningsgäster på gården. Nu var det flyktingar från Norge på väg från ockupationsmaktens förtryck som behövde samla nya krafter och snart återvända för att bjuda aktivt motstånd mot nazisterna igen, som husmor tog hand om.

En liten Judit föds på gården mitt under brinnande krig för att bara två år senare tyngas av de omständigheter som gör att mor Edit dör i akut njurinflammation. Hon hade bara uppnått fyrtio års ålder. Återigen får Hulda rycka in som barnuppfödare fast nu som farmor. 

När fredsklockorna ringer ut kriget i maj -45 var det i ett Sverige som på olika sätt lyckats undgå förstörelse och kaos. Mödrarna behövde inte sörja döda män och söner, utan livet kunde ses på med god framtidstro.

Saker som underlättar livet var t.ex. att handlar ´n sålde livsmedel på burk så att man kunde lägga upp lager. Det senaste var: fryst mat, men då måste man ju ha något som kallas kylskåp.

Telefonledning drogs till huset så nu kan man förutom att skicka den nya sortens brev; vykort, även ringa till barn och släktingar. Allt fler flyttade ju neråt kusten till Skellefteå eller ända ner till Stockholm. Man kunde också beställa varor via telefonen som köptes tack vare postorder. Varför inte ett kungaporträtt från Claes Ohlsson i Insjön!

En och annan gång per år kunde färden gå till storstaden, Skellefteå, där det fanns kinematograf eller bio som vanligt folk sa. Utanför hängde affischer med Humphrey Bogart och på vita duken kunde man se Charlie Chaplin som gjorde parodi på Hitler i filmen ”Diktatorn”. En film som hade censurerats i fler länder. Det var stumfilm, men ändå!

Livets vedermödor hade dock tärt på Hulda Charlotta. Hon drabbas av åderförkalkning och tappar både minne och hälsa även om det goda humöret bestod. De sista åren tillbringar hon i sin lägenhet på ålderdomshemmet och i mars 1954 tar ett långt och innehållsrikt liv slut.

Epilog

Hon genomlevde Sveriges förvandling från jordbruksland till industrination. Hon genomlevde två världskrig. Hon genomlevde sjutton graviditeter. Hon var med då demokratin föddes i Sverige och hon var min mormor.

Frågor om Andra världskriget

1. Vilken yrkesgrupp var den viktigaste förutom militärerna?
2. Varför beskriver man 1939 som start för Andra världskriget när det "bara" var då som Polen invaderades och Frankrike och Storbrittanien förklarade Tysklnad krig?
3. Vad var de viktigaste faktorrna som gjorde att britterna klarade av tyskarnas bombardemang av öarna?
4. Om neutralitet betyder att inte välja sida/ inte blanda sig i. Var då Sverige neutralt?
5. Om man ser till Sveriges agerande under kriget, bidrog Sveriges neutralitet då till att förlänga eller förkorta kriget?
6. Vilka är skillnaderna mellan frederna efter Första resp. Andra Världskriget?
7.Vad var viktigast att bygga upp samt organisera i Tyskland efter kriget?
8. Hur hade Sverige sett ut idag om Hitler hade segrat?

Historiska hjältar

Jag kommer att presentera ett antal historiska hjältar som kanske inte är så allmänt kända.

Den förste i raden är:

Knut Haukelid

På morgonen den 19 februari 1944 låg en färja vid kajen i Tinnsjö i regionen Telemarken i Norge. Den var lastad med tunnor fyllda med tungt vatten. Dessa skulle transporteras till Tyskland för att användas vid tillverkningen av atombomber.

Knut Haukelid, motståndsman tränad i England, tog sig ombord på färjan och apterade en tidsinställd bomb som på exakt tid skulle detonera när färjan var i mitten av redden. Aktionen fungerade perfekt och hela lasten av tungt vatten sjönk till botten.

Efter lyckat uppdrag begav han sig på skidor över fjällvärlden till Sverige.   

Hans enastående bedrift gjorde att nazisterna inte hann utveckla en atombomb och var en bidragande orsak till att få slut på andra världskriget.

Krystyna Skarbek ( alias:Christine Granville)

Platsen är Digne på vägen mellan Cannes och Grenoble i södra Frankrike. Året är 1944. In på Gestapos högkvarter kliver hon in: Krystyna Skarbek, född i Polen men tränad i England för att utföra sabotage och samordningsuppdrag bakom nazisternas linjer. Hennes alias är Christine Garnville och hon presenterar sig för den franske officer i tysk tjänst som är platschef som just en brittisk agent. Hon säger sig dessutom vara nära släkt med den brittiske befälhavaren Montgomery.
Hennes självpåtagna uppdrag är att få tre dödsdömda franska agenter frisläppta. Hennes kort på hand är en bluff. Om det inte lyckas skulle hon med säkerhet själv ha ställts framför exekutionsgruppen.

Hennes argumentation är att de allierade trupperna snart kommer att anlända och att platschefen skulle utlämnas till den mobb som med säkerhet skulle brutalt mörda honom och hans närmaste män. Hon kan med sin kontakter erbjuda honom beskydd om han friger fångarna. Platschefen ställer som motkrav att han vill få pengar. Efter tre timmars förhandlingar blir de överens och fångarna släpps fria bara timmar innan deras avrättning var planerad.

Denna aktion plus ett flertal till legendariska bedrifter bakom nazisternas linjer gjorde att hon tilldelades den brittiska imperieorden, George Medal samt det franska Croix de Guerre. 

     

Raoul Nordling                                                               

Under sommaren 1944, med de allierade truppernas framryckning, befinner sig Frankrike i en period full av spänning och hopp, men också fylld av faror. Våldet mot civila tar sig extrema former: den tyska reträtten åtföljs av omfattande massakrer på den civila befolkningen. Den nazistiska regimen hotar med att ta livet av tusentals franska fångar och många deporteras till Tyskland.

Den nye tyske befälhavaren i Paris, general von Choltitz, anländer med precisa order från Hitler: att inte ge upp, att spränga alla broar i Paris och att orsaka maximal förstörelse, särskilt genom att ge sig på symboliska monument som Eiffeltornet och Triumfbågen.

Den svenske konsuln Raoul Nordling ägnar all sin energi åt att övertala von Choltitz, som själv tvekar, att inte verkställa ordern. Han lyckas: tusentals liv skonas och Paris räddas från förstörelse. Hans roll stannar inte vid det; han gör allt han kan, genom ständiga kontakter med alla parter – de allierade, motståndsrörelsen, tyskarna – för att rädda liv på båda sidor och i synnerhet undvika ytterligare deporteringar till Tyskland.

Frankrike har inte glömt Raoul Nordling. Han har tilldelats den främsta graden av Hederslegionen och andra militära utmärkelser. I Paris, inte långt från Place de la Bastille, finns ett torg som bär hans namn och i en närförort till Paris finns en gata uppkallad efter honom