Lön för möda-betalt för kunskap

Om du går på gymnasiet får du studiebidrag för att du är där kroppsligen. Du behöver inte lyfta en penna eller nudda en datortangent för att få pengar. Det är dags att ändra på detta verklighets-främmande system!
 Överallt i samhället måste du göra en prestation för att få pengar men inte på gymnasiet. För att få studielån måste du ju t.e.x. klarar av vissa kurspoäng. Men inte på gymnasiet.
Men det är ju ett bidrag kanske du hävdar. Jo, men vilka är konsekvenserna? Om du går på ett yrkesgymnasium och inte är intresserade av vissa ämnen, religion..., så kan du låta bli att göra något och ändå få betyg. Förut hette det IG nu blir det F. Inte godkänd, alltså. Du får ändå ut examen eftersom man inte behöver vara godkänd i alla ämnen.
 Men varför går dessa elever på varje lektion och bara sitter av? De får pengar!De får pengar för att vara kroppsligen närvarande.
Jag har kört ut stökiga elever från lektioner och vad är det första de säger? " Jag får väl inte frånvaro?" Så de kan i bästa fall slumra igenom timmar men i sämsta fall genom stök förstöra för alla andra som vill uppnå olika grader av lärande.
Man brukar säga att det finns två bärande incitament för studierna: Nytta eller nöje. Om du inte är intresserad kan du ändå uppskatta nyttan. Då pratar man om kunskap. Men i Gymnasiet är pengarna i alltför många fall den enda nytta många kan se.
Lärare runt landet ägnar värdefulla timmar åt att registrera frånvaro. Till stor del för att CSN kräver det. Det skulle kännas bättre om det var en premiering och inte bara en administrativ uppgift åt en annan uppdragsgivare. Betalar CSN en del av vår lön..?
            LÖN
Grunden för vårt samhälle är lön för mödan. Jag tycker att det borde gälla på Gymnasiet också. Om man ska få studiebidrag ska man prestera något. I skolans fall, liksom på Högskolan, är produkten kunskap. Det konsekventa är alltså att man måste uppnå vissa resultat för att få pengar och inte enbart vara närvarande rent kroppsligt.
Gör om bidraget till studier till lön för uppnådd kunskap.

Det nya betygssystemet-Ironivarning

Först måste jag varna läsaren för ironi.
Vi har ju fått ett nytt och för alla förenklat betygssystem. Det utger sig för att vara fullkomligt konkret och solklart. Det ska göra det lättare för oss lärare att sätta rättvisa betyg, vägleda eleven i att sätta sin ambitionsnivå samt göra läget tydligt för föräldrarnas undrar om hur det går...
Ambitionsnivån för betygskonstruktörerna är i varje fall hög. Man kan gissa att de gillat alla amerikanska skolfilmer med sitt bokstavssystem från A till F.
Nåväl, låt oss skärskåda en del av systemet för att se om det håller vad det lovar.

Vi har alltså fått en skala från A till F, där F är underkänd. A , C och E är definierade. På ett för oss betygssättare underlättande vis, enligt skolverket.
Jag tänker bara ta tre formuleringar i ämnet Historia: För betyget E skall man redogöra översiktligt, för betyget C skall man redogöra utförligt och till slut för A skall man redogöra utförligt och nyanserat.
Däremellan kommer D och B. För D skall man klara E och till övervägande delen C. Då får man D. För B skall man klara C och övervägande delen av A då får man B. Med andra ord ; om man nästan kan A får man B; om man nästan kan C får man D. Hängde ni med?

Jag tar nu kraven för redogörelser: Skillnaden mellan E och C är att för E räcker det om man gör det översiktligt medan man för D måste göra det utförligt. Solklart, eller...
Man ska t.e.x. kunna redogöra för den historiska epoken antiken. Men var går gränsen mellan att göra det översiktligt och utförligt? Min fråga är bokstavlig! Var går gränsen? Är den mätbar? Hur många saker måste jag redogöra för att det ska slå över till utförligt? Och var går gränsen för att det är till övervägande del utförligt? För då får jag nämligen ett D.
För B skall det vara utförligt och till övervägande del nyanserat.
A är nyanserat men B är till övervägande del nyanserat. Hur nyanserat är det? Det kanske är mer mätbart, för det finns väl inte ett oändligt antal nyanser, eller...

Slår man på ordet nyans så kan det betyda en svag skiftning i färg, känsla och mening. Om man översätter nyans med färgton finns det cirka 150 olika.
Man kan alltså antingen redogöra på skiftande sätt eller med 150 olika meningstoner...Är då den högsta formen av kunskap skiftande? Eller kräver den 150 olika meningar? Och om man redogör för 100 får man B?
Brukar man inte säga att den högsta kunskapen är väldigt stringent entydig. (Nu talar vi om redogörelser. Det blir en annan sak om vi talar om analys.) Under antiken var Rom en republik som övergick till att bli ett kejsardöme punkt. Hur får jag till en nyansering på det?
Tack Skolverket för att du underlättar vårt arbete.

Ett spel om franska revolutionen

Franska revolutionen ett recitationsspel

 Förberedelser: Dela ut rollerna och manus till var och en. Sitt gärna i ring. De som inte har roller är folket. Diskutera efteråt vilka lärdomar man kan dra av det som hände.

Personer:

Berättaren
Bagare Painet
Hantverkare Manon
Hantverkare Mural
Läkaren Savon
Advokat Justice
Maximilien de Robespierre
Finansminister Turgot
Kung Louis XVI
Adelsman D´Argent
Adelsman Supréme
Madame Charlotte Corday

 Platser:

Vid bageriet
På bistrot
I Nationalförsamlingen på Versailles
I bollhuset

Berättaren:

Det är den 23 juli 1788 och en folkmassa köar utanför ett bageri i Frankrikes huvudstad Paris.

Bagaren Painet(ropar ut över folkmassan):

Tyvärr mina vänner men brödet är slut för idag.
Hantverkaren Manon (i förtvivlan):
Men vad ska vi då äta? Vi har ju inget alls!

Bagare Painet:

Jag kan tyvärr inte göra något. Det är det förbannade vädret med bara kyla och regn som ställer till det för bönderna! När de inte kan leverera spannmål så kan jag inte baka något bröd.

Berättaren:

Hantverkarna Manon och Mural går besvikna därifrån och samtalar.

Hantverkare Mural:

Inget bröd idag heller… Snart svälter vi ihjäl. Har du något hemma att äta?

Hantverkare Manon:

Nä, det är helt slut. Jag förlorade mitt arbete igår… Det var konkurrensen från England som gjorde produktionen olönsam. Mina pengar börjar ta slut så även om det fanns bröd att köpa så har jag inte råd längre…

Berättaren:

Hungern gjorde att Paris drabbades av upplopp som brutalt slogs ner av militären.

Folkmassan:

 Bröd. Vi vill ha bröd. Bröd. Vi vill ha bröd.

Berättaren:

En läkare och en advokat som passerade förbi hade hört vad hantverkarna pratat om.

Läkaren Savon:

Någonting måste hända snart.

Advokat Justice:

Ja, situationen håller på att urarta. Jag tror adeln och prästerna måste ge upp sin rätt att slippa betala skatt. I och med att de slipper betala skatt så måste vi ju betala desto mer…

Läkare Savon:

 Ja men tänk på bönderna. De måste ju förutom skatt även betala tionde till kyrkan samt avgifter till godsherren. Jag har hört att de sammanlagt måste lägga tre fjärdedelar av sina inkomster på dessa avgifter.

Advokat Justice:

Det är inte konstigt att de är missnöjda med hur de har det.

Läkare Savon:

Jag måste hem nu men du kommer väl till bistron ikväll?

Advokat Justice:

Vem är det som föreläser?

Läkare Savon:

Jag vet inte men det skulle handla om människans rättigheter.

Berättaren:

Senare på kvällen träffas advokaten och läkaren på en bistro fylld med folk i Paris latinkvarter. I centrum för uppmärksamheten står en man som senare kom att bli känd över hela Europa. Hans namn var Maximilien de Robespierre.

Robespierre (engagerat):

Ni har väl hört om vad som hände i Nordamerika. Efter kriget mot England har de nu en ny konstitution. Ett nytt samhälle har sett dagens ljus på andra sidan Atlanten med tankar från upplysningen. Medborgarna är fria, jämlika och de styrs inte av någon girig och maktlysten kung. Om de kan förändra sitt samhälle - varför skulle inte vi kunna förändra vårt? Istället för en kung som ledare har de nu män valda av folket. Här i Frankrike bryr sig inte kungafamiljen om svälten och hungerkravallerna i Paris. Kung Louis bara jagar och fiskar och Drottning Marie Antoinette lever sitt lyxliv. Vet ni att hon just beställt ett nytt armband från sitt hemland Österrike… Med pengarna som det kostar skulle hon kunna försörja hela Paris fattiga med bröd i en hel månad!

Publiken på Bistrot:

Ner med Kungen. All makt åt folket. Leve Robespierre.

Berättaren:

Samtidigt i kungens slott Versailles hade kungen ett av de möten han var tvungen att ha med sina rådgivare men som han inte såg fram emot.

Finansminister Fouquet (bugar mot kungen):

Krigen mot England i Nordamerika har tömt vår statskassa. Vi måste göra något.

Kung Louis XVI:

Gör som vi brukar. Ta ut mer skatt från bönderna.

Finansminister Turgot:

Det går tyvärr inte. De går redan på knäna. Vi måste göra något annat.

Kung Louis XVI:

Vad föreslår ni?

Finansminister Turgot (med försiktig röst):

Adeln och prästerna måste börja betala de med.

Kung Louis XIV (höjer rösten):

Det kommer de aldrig att gå med på.

Finansminister Turgot:

Det är det enda sättet. Ers nåd måste kalla in Generalständerna. Det är bara genom dem som förändringen kan införas.

Kung Louis XIV:

Om det är den enda möjligheten får vi pröva det. Kalla in Generalständerna!

Finansminister Turgot:

Skall ske, ers Nåd. ( Bugar och går därifrån)

Berättaren:

Under denna period fanns det tre stånd i Frankrike. Det var adeln, prästerna och det tredje ståndet. Det tredje ståndet var det bredaste och bestod av allt från fattiga bönder, hantverkare, advokater och läkare till rika köpmän och handlare. Våren 1789 valde de tre stånden sina respektive representanter till Generalständerna som skulle sammankallas i Versailles. Bland det tredje ståndet väcktes höga förväntningar på vad resultatet skulle kunna bli.

Det är den 5 maj 1789. Platsen är Versailles och Generalständerna är samlade till överläggningar.

Finansminister Turgot (högt och tydligt):

Vi har samlats här i Versailles för att Ers Nåd, vår konung Louis den XIV sammankallat generalständerna. Som kungens finansminister kommer jag att leda förhandlingarna vilka kommer att leda till viktiga beslut som rör rikets framtid. Kriget i Nordamerika har kostat mer än vi trodde och vi måste få in mer pengar till statskassan. Det är dagens viktigaste punkt på dagordningen. Generalständerna består ju som ni alla vet av te delar med sina respektive ombud. I denna omröstning kommer adeln och prästerna att ha var sin röst medan tredje ståndet får två röster.

Folket i salen:

Buu. Rösträtt. Rösträtt.

Läkaren Savon (upprört):

Det är oacceptabelt. Vi går inte med på det. Vi i det tredje ståndet representerar 98 % av befolkningen. Om vi har två röster och adeln och prästerna var sin så kommer ju resultatet att bli oavgjort om de sätter sig emot det vi vill ändra på. Det är inte rättvist att de skall kunna stoppa vår vilja. Vi vill att alla ombud får en röst var!

Finansminister Turgot (med bestämd röst):

Det kan vi absolut inte gå med på! Härmed stänger jag tredje ståndets möteslokal.

Advokat Justice (uppmanande till alla i det tredje ståndet):

Låt oss uppsöka en ny samlingslokal!

Folket i salen:

Rösträtt. Rösträtt.

Berättaren:

Den 20 juni återsamlas det tredje ståndets representanter i det så kallade Bollhuset där de svär Bollhuseden.

Advokat Justice:

Kungen kan inte behandla oss så här. Jag tycker att vi högtidligen lovar att inte gå här ifrån förrän Frankrike har fått ny konstitution. Från och med nu ska vi kalla Nationalförsamlingen och även representanterna från adeln och prästerna är välkomna att förena sig med oss om de vill.

Berättaren:

Först gick de upplysta prästerna och adelsmännen över till den nyskapade Nationalförsamlingen. Och när den sociala oron växter på gatorna gav kungen vika och beordrade resten av delegaterna att ansluta sig till Nationalförsamlingen och de flyttade åter in i Versailles. Det verkade som om det tredje ståndet hade segrat. I början av juli drogs dock trupper samman kring Paris.

Hantverkare Manon (upprört till folkmassan):

Kungens trupper kommer att krossa allt vi åstadkommit. Vi måste göra något!

Hantverkare Mural:

Vi måste beväpna oss!

Bagare Painet:

Jag har hört att det finns ett vapenförråd i fängelset Bastiljen.

Hantverkare Mural:

Låt oss bege oss dit.

Folkmassan:

Mot Bastiljen. Mot Bastiljen.

Berättaren:

Folkmassan förflyttade sig till Bastiljen som stormades och vapen delades ut till alla. Revolten i Paris fick efterföljare runt om i landet. Bönderna stormade slott, brände, plundrade och förstörde de dokument som visade deras skulder till godsherren.

Tillbaka i Nationalförsamlingen.

Adelsman D´Argent:

Ärade medlemmar av Nationalförsamlingen. Har ni hört vad som händer i landet? En folkmassa har stormat Bastiljen och beväpnade stadsbor patrullerar nu Paris gator. På landsbygden plundrar bönderna sina herrars gods. De bränner och förstör. Det har gått för långt. Snart står hela landet i brand.

Adelsman Suprème (eftertänksamt):

Vänner. Det enda sättet att få situationen att lugna ner sig är nog att avskaffa de feodala privilegierna. Mitt förslag är därför att alla fransmän skall vara lika inför lagen och att alla ska beskattas lika. Om bönderna ersätter sina tidigare herrar ekonomiskt så skall de även få äga jorden de brukat. Vi skall även ha religionsfrihet och yttrandefrihet. Om vi inför dessa förändringar så kommer situationen att lugna ner sig. Dessutom är det inte mer än rätt. Alla är ju faktiskt lika mycket värda.

Folket:

Frihet, jämlikhet, broderskap! Frihet, jämlikhet, broderskap!

Berättaren:

Folk var trötta på allt våld och kanske rädda för vad som skulle hända härnäst så förslaget antogs av Nationalförsamlingen.

Utanför bageriet.

Bagare Painet:

Har ni hört det senaste om vad Nationalförsamlingen bestämt?

Hantverkare Manon:

Ja, stora förändringar är på gång.

Madame Charlotte Corday:

Monsieur. Vet ni något om vad som hänt med våra krav? Kvinnornas rättigheter.

Hantverkare Manon:

Ja, ni får rätt till skilsmässa.

Madame Corday(med besvikelse i rösten):

Är det allt? Vi som har kämpat så för rösträtt och att vi ska bli ekonomiskt myndiga så att vi kan sköta våra egna affärer och starta upp egna företag.

Hantverkare Manon:

Tyvärr verkar det som om de stora vinnarna inte är vi vanliga arbetare eller kvinnor utan de som redan har mycket pengar eller tjänar mycket pengar. Istället för att ha adligt blod krävs det nu pengar för att komma någonvart i samhället.

Berättaren:

Utvecklingen i Frankrike skapade stor uppmärksamhet över hela Europa. Många blev glada över det de fick höra och hoppades att förändringarna skulle spridas även till dem. Andra, främst de som hade makten blev livrädda för att förändringarnas skulle spridas. Adelsmän som flytt från Frankrike försökte förmå regenterna i länderna runt Frankrike att ingripa militärt för att återställa ordningen.

Nationalförsamlingen april 1792.

Adelsman D´Argent:

Ni har väl hört att länder runt oss tänker anfalla och förstöra allt vi skapat! Vi måste föregå dem och istället sprida revolutionen med vapenmakt.

Adelsman Supreme:

Ja, och det är Österrike vi måste anfalla. Det är därifrån det största hotet kommer. Kom låt oss sprida revolutionen.

Folket:

Leve Frankrike. Leve revolutionen. Leve Frankrike. Leve revolutionen.

Berättaren:

Fyra månader senare var inte tongångarna lika positiva. Kriget gick dåligt. Robespierre var nu ledare för de revolutionära.

Robespierre:

Det är inte så konstigt att det går dåligt för våra styrkor när kungen finns kvar och han och hans drottning ger information till fienden! Österrike är ju drottningens hemland.

Adelsman D´Argent (försiktigt):

Men, vi kan ju inte avsätta kungen…

Robespierre (med kraft):

Det är precis vad vi kan och vad vi skall göra! Det har visat sig att kungen och drottningen har svikit Frankrike och för det ska de avrättas. Kom låt oss ta dem till giljotinen och skilja deras huvud från deras kroppar.

Folket:

Förrädare. Förrädare. Död åt förrädarna.

Berättaren:

Kungen och Drottningen avrättades. Samtidigt var missnöjet bland de fattiga fortfarande stort för trots alla löften hade de inte än så länge fått det så mycket bättre. Fortfarande fanns inga arbeten och brödet var dyrt. Detta ledde till att ledningen av landet överfördes alltmer till de mer extrema revolutionärerna. Motståndare till revolutionen avrättades och man räknar med att cirka 40 000 människor miste livet under det så kallade skräckväldet. De flesta var inte adelsmän eller andra ur de rikare samhällsskikten utan vanliga stadsbor eller bönder.

I Nationalförsamlingen:

Robespierre:

Vi befinner oss i en extrem situation med fiender runt omkring oss, både utanför och innanför våra gränser. För att få folkets fulla stöd så att revolutionen kan leva vidare och vi kan vinna kriget måste hela samhället omformas. Monarkin skall avskaffas och vi skall införa republik. Alla män ska ha rösträtt och alla barn ska ha rätt till gratis skolutbildning. För att hjälpa de fattigaste skall det finnas maximipriser på bröd och andra baslivsmedel. Vi ska anta en deklaration om människans rättigheter. Alla ska ha lika rätt inför lagen. Men vi måste också införa allmän värnplikt. Detta kommer att göra vår armé mycket större och tillsammans med reformerna kommer soldaterna att få större motivation och vi kommer därmed att kunna besegra vår fiende. Leve revolutionen. Leve republiken Frankrike.

Berättaren:

 Så småningom, mycket tack vare den allmänna värnpliktens införande, avvärjdes det militära hotet. Då detta hot, åtminstone för tillfället, var borta vändes folkets missnöje mot Robespierre och revolutionsledningen. Folket var trötta på krig och på alla avrättningar och ville få ordning på den kaotiska situationen som rådde runt om i landet. Motsättningar mellan de ledande gjorde att Robespierre avsattes och han avrättades 1794. Nu framträdde istället den franska armén som huvudaktör och politikerna fick träda tillbaka för generalerna. En ny regering tillsattes. Den hade att ta över en svår ekonomisk och politisk situation.

På sensommaren 1799 nådde den politiska krisen sin kulmen. Napoleon Bonaparte som blivit ledare för den franska militären tog kommandot i Paris och iscensatte tillsammans med en liten grupp politiker en kupp varvid regeringen störtades och makten övertogs av tre konsuler. Den franska Revolutionen var till ända.

 

Googelkunskap- ett nytt skolämne.

I ett klassrum någonstans i Sverige i en skola där jag jobbar.
Läraren frågar: Hur får du reda på saker? Eleven: Jag googlar.
Läraren: Varför använder du inte läroboken? Eleven: Jag googlar.
Läraren: Varför använder du inte biblioteksböckerna? Eleven: Jag googlar.
Läraren: Varför använder du inte onlineboken varifrån frågorna är hämtade? Eleven: Jag googlar.
Läraren: Du har ju ingen dator att googla på? Eleven: Jag googlar på mobilen.

Ett nytt tidevarv har inträtt. Under antiken sökte man orakelsvar. Idag söker man googelsvar.
Hur hamnade vi här, i googlens tid?
Skolan är en del av samhället och därute, bortanför Sundbyberg, är det en konsumtionskultur som råder. Om man då kan få hjälp med allt från receptförslag till ordförklaringar, varför skulle man  då inte googla? Enkelt och lättillgängligt.
I skolan har vi ju sett det som en del av en lärmetod att  just söka kunskap. I samarbete med läraren och på uppdrag av kursplanen söker vi kunskap. I ett samspel, en dialog. Det var förr lite krångligt och krävde lite hantverk. Så inte idag.
Då var det enklaste faktasvaret lite bökigt att hitta. Så inte idag.

Va bra!
Om det är enkelt att hitta fakta kan vi koncentrera oss på den verkliga kunskapen som ger förståelse och en färdighet att dra egna slutsatser.
Men då måste vi ge eleven andra uppdrag än förr.

Typfall:
Läraren: Ta reda på hur de brittiska och franska regeringarna resonerade och agerade när Polen blev angripet av Nazityskland och Sovjet. De hade ju en pakt med Polen.
Eleven: De gick inte att hitta.
Läraren: Hur gjorde du?
Eleven: Jag googlade.
Läraren: Vad googlade du?
Eleven: Hur resonerade och agerade de brittiska osv. Det du sa!

Det krävs ett nytt ämne i skolan: Googelkunskap. Eleverna förväntar sig att få svar oavsett vilken fråga man ställer. Får man inget svar så finns det inget svar!
Vi måste alltså lära ut hur man googlar. Vad man ska söka på om frågan är mer komplicerad än en ren fakta upplysning.
Man måste fundera ut vad man behöver veta för att lösa uppgiften och vilka sökord man kan använda för att få underlag för sin slutsats.

Fan ska va lärare när Björklund styr

Förr var allting fritt och kreativt
Nu regleras varje litet kliv

Test och prov, betyg från första år
min pedagogiska själ är full av sår

Fan ska lärare när Björklund styr
Ska det va så här, alla yrket flyr, tyvärr

Kanske ett avgångsvederlag
Kan rädda mitt jag

Fan ska va lärare när Björklund styr
Ska det va så här, alla yrket flyr, jaja

Upprörd visa i e-dur, kommer snart på Youtube.

Kompakthistoria

Historia för yrkesgymnasister består av all historia från Big Bang till en utblick mot framtiden på 50 poäng. I bästa fall 50 timmar. Om vi nöjer oss med en koncentration med start för 10000 år sedan, då jordbruket utvecklas, ger det en hastighet av 200 år i timmen...Anvisningarna säger dock att vi ska koncentrera oss på den moderna historien, då västvärlden utvecklar industrialismen, så att cirka 2/3 ägnas åt den. Låt oss säga att vi då ägnar 16 timmar åt 9700 år så får vi en hastighet av 646 år i timmen.
 En lärobok tar till exempel upp Antiken på ett uppslag. Inklusive bilder!
Det är fint med kompromisser. Den här kompromissen är dock bara dum. Det hade varit bättre att ha modern historia men lägga in en spegel mot dåtiden i t.ex. tematisk form.
Nu lär man sig ju ingenting om nånting fram till 1700 talet.
För att inte tala om att betyget ska differentieras från A-F. Eftersom man ska kunna epokerna så ska en sida Antiken delas i 6 betygssteg.
Om man sedan har 25-30 elever som ska ha en individualiserad undervisning och betygsättas så vill jag inte påstå att jag gnäller utan konstaterar fakta.
Compact living är positivt för de som har ont om pengar och utrymme.
Kompakthistoria är inte positivt för någon.

Både hönan och ägget kan vara först.

En evig pedagogisk diskussion är om den stegvisa förståelsen. Man måste ha en bastrappsteg innan man kan förstå samband och göra analys.
Man måste kunna glosor innan man försöker prata, sägs det. Man måste kunna historiens basfakta innan man kan diskutera orsakssamband. Bildspråk som det med hönan och ägget används som argument.
Men.
 Jag menar att det sker momentant. En upptäkt kräver kringkunskap. Ett problem kräver olika kunskaper för att kunna lösas. För att kunna analysera ett skeende förstår var och en att man måste ta reda på en massa saker för få verktyg att klara uppgiften. Bildspråksvarning: Jag behöver inte kunna såg för att spika men för att bygga ett staket.
Helhet kräver delar men delar ger ingen helhet per automatik.

Ofta i skoldebatter saknas en dialektik, dvs. samspel av erfarenheter som ger ny kunskap, utan på ett vulgärt sätt dissas det gamla totalt och haussas enbart det nya. I grunden en ahistorisk metodik. Man argumenterar mot ett problembaserat lärande därför att det hävdats att sökande i sig är det viktigaste. Men inga svar utan en fråga, utan en fråga inget kunskapssök.Lärarens uppgift är att vägleda eleven på dennes väg till djup kunskap. Det klarar inte eleverna själva, annars skulle inte skolan behövas. Det spelar heller ingen roll hur många tekniska och digtala hjälpmedel som finns. Rätt frågor måste ställas och svaren måste undersökas med hjälp av en lärare.

När människan ser en höna undrar hon vad det är. När människan ser ett ägg undrar hon vad det är. Oavsett vilket man sett först. Att kunna äggets beståndsdelar väcker dock inte automatiskt ett intresse för en höna.

Ett spel om inperialismen

ETT SPEL OM IMPERIALSMEN

Termen Imperialism började användas i slutet av 1800-talet om främst europeiska nationers strävan att bygga upp koloniala imperier. Därefter har termen använts om liknande processer under både tidigare och senare historiska epoker. Ordet imperium kommer från latinet och betyder "befallning", "myndighet", "herravälde".

Från 1400- till 1900-talet hade Spanien, Portugal, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna etablerat kolonier i Amerika, Asien och Afrika i jakt på råvaror, rikedomar och makt. På 18- och 1900-talet erövrade de nyblivna imperialistiska staterna Ryssland, Italien, Tyskland, USA, Belgien och Japan stora asiatiska och oceaniska landområden samt koloniserade stora områden i Afrika.

 

 

 

 

 

 

Wienkongressen, konferens i Wien september 1814–juni 1815 med syfte att nyordna Europa efter Napoleontiden. Ca 200 stater mötte upp, men Wienkongressen dominerades av Storbritannien, Ryssland, Österrike och Preussen; efter två månader bereddes plats i stormaktskommittén även för Frankrike.

Denna simulation utspelas vid den andra Wienkongressen 1903. (Fiktiv)

De imperialistiska staterna har återigen samlats. Denna gång för att dela upp världen mellan sig.

Deltagande stater: Storbritannien, Frankrike, Spanien, Tyskland och Portugal.

(I andra hand: Nederländerna och Belgien)

 

Spelets gång

 

1.       Dela in klassen i imperialiststater enligt ovan nämnd ordning.

 

2.       Dela ut atlaser.

 

3.       Varje land bestämmer sig för 5 olika länder/ landområden i Afrika och Asien som de vill kontrollera. Skriv ner en kort motivering varför man vill ha kontroll för varje område. Bestäm dessutom 5 platser i Afrika och Asien att kontrollera och skriv ner en kort motivering.

 

4.       Deltagarna samlas nu vid kongressbordet i Wien. På bordet ligger en världskarta.

 

5.       Deltagarna anger i följande turordning vilket område de vill ha. 1. Storbritannien, 2.  Frankrike, 3.  Spanien, 4. Tyskland, 5. Portugal, 6. Nederländerna och 7. Belgien.  Om man är ensam om området skrivs detta upp och/ eller markeras på kartan. I annat fall gås laget runt till dess att alla områden delats ut som endast en stat vill kontrollera.

 

6.       Samma som ovan fast med de angivna platserna. Samma turordning gäller.

 

7.       Nu börjar förhandlingar om de områden och platser som fler vill ha.

 

8.       I samma turordning som ovan med Storbritannien först, gör man nu anspråk på ett landområde. De andra stater som vill ha samma område uppger detta och förhandlingarna kan börja. Medel att förhandla med är kontrollerade områden och platser eller andra inte angivna områden eller platser som man avstår eller begär option på. Om förhandlingarna lyckas skrivs detta upp/ märks det ut vem som får kontroll. Allianser är tillåtna. Om förhandlingarna inte lyckas se punkt 11.

 

9.       Samma som ovan men Frankrike för ordet. Sedan på samma sätt enligt turordningen.

 

10.   När alla områden är uppdelade genomförs samma sak med de platser som eventuellt finns kvar.

 

11.   Om förhandlingarna inte lyckas. Konflikt. Strid startas enligt följande:

 

a.       Storbritanniens styrka: 10 tärningar; Frankrike: 10 tärningar; Spanien: 8 tärningar; Tyskland: 8 tärningar; Portugal: 6 tärningar; Nederländerna: 6 tärningar; Belgien: 6 tärningar. Allianser är tillåtna.

b.      Tärning slås mot tärning. En i taget. Högre värde slår ut lägre som tas ur spelet. Detta fortgår till någon besegrats eller kapitulerar. Vinnande part erövrar 1 tärning från besegrad motståndare.  Vinnaren förlorar 1 tärning i krigskostnad.

 

12.   När alla områden och platser är förhandlade eller genom strid uppdelade är spelet slutfört.

 

UPPFÖLJNING:

 

Diskutera resultat konsekvenser och orsaker samt jämför med den historiska verkligheten.

Agera som Birger Jarl

Den här bloggen är för dig som jobbar med Upplevelsebaserade övningar i Historia. Här kommer jag att publicera ett antal laborationer, övningar eller vad man nu vill kalla det.
 Jag tror att upplevelsen, skapandet av känslor levandegör historia bättre samt utvecklar djupare och mer beständiga kunskaper.

Här kommer ett första exempel. Svaren finns på länkarna.

Birger jarl – Jarlen som byggde riket                                          

 

 

Den man som långt senare skulle bli känd som Birger jarl såg dagens ljus i östgötska Bjälbo omkring 1210.

Sådana fejder och oroligheter var allt annat än ovanliga. De tillhörde politikens realiteter i den äldre medeltidens Sverige. Makten vilade i händerna på en liten klick stormän och biskopar som i regel gjorde som de ville i de egna bygderna, utan störande inblandning uppifrån, och som tidvis enades om en gemensam härskare. Men inte alltid. På 1100­-talet hade Sverige ofta haft mer än en monark samtidigt. Kungen och hans närmaste man, jarlen, måste ständigt vara på sin vakt mot uppror och kupper.

 Några institutioner av modernt snitt fanns inte i det tidiga 1200-talets Sverige. Ingen regering, ingen riksdag, inga ämbetsverk, inga ministerier, inga kommuner, inga landsting, inga universitet, inga hovrätter. Kyrkan existerade förvisso som institution, men stiften saknade domkapitel och biskoparna var i lika hög grad världsliga stormän som de var präster. Då och då formerade sig stormännen till partiliknande grupperingar, men de påminde inte om nutida partier utan var snarare tillfälliga allianser i orostid.

När vi första gången möter Birger i skriftliga källor är det som en i kretsen av de personer som omger kung Erik sedan han återtagit tronen efter Knut långes död år 1234. Vid denna tid ingick Birger äktenskap med Eriks syster Ingeborg, något som visar vilken betydelse han och hans familj tillmättes av kungahuset. Men han var långt ifrån mäktigast i kretsen. Allra närmast kung Erik stod jarlen, Ulf fase, en äldre kusin till Birger som inte hade några planer på att retirera från positionen förrän döden eller militärt nederlag gjorde honom därtill nödd och tvungen.

 

Det är alltså som kunglig man, men i underordnad position, vi lär känna den unge Birger Magnusson. Första gången vi ser honom agera på egen hand är 1237 eller 1238, och då rörde det sig om ett ärende som inte med bästa vilja kan karaktäriseras som riksangeläget.

Din uppgift är att ta reda på Birger Jarls agerande i ett antal händelser. Ange rätt alternativ och dina källor för att styrka dina svar.

Uppdrag 1 Markgrälet

 Cisterciensmunkarna i småländska Nydala låg i bitter fejd med bönderna i Östbo härad, i trakten av Värnamo.

 Munkarna menade sig ha rätt att utnyttja de båda skogarna Nutahult och Flata, vilket bönderna envetet vägrade acceptera eftersom de menade att skogarna var häradsallmänningar som klostret skulle hålla sina giriga fingrar borta från. Det var inte första gången bönder och munkar grälade. Den här gången gick det inte att lösa fejden lokalt.

Parterna vädjade till kung Erik, som delegerade ärendet till sin svåger Birger.

Förslag:

 

1.     Skogen skulle tillfalla munkarna med risk för våldsamheter från bönderna.

2.     Skogen skulle tillfalla bönderna med risk för högljudda protester från munkarna samt klagomål från påven i Rom.

3.     Skogen delas upp lika men att bönderna skulle få använda även munkarnas del till bl.a. bete, virkeshuggning och jakt därför att den delen av bördigare och rikare på vilt.

Uppdrag 2  Tavasterna

 

Tavasterna levde i det finska inlandet och hade några decennier tidigare valt att erkänna svensk överhöghet och att anamma kristendomen. Av allt att döma hade det varit ett frivilligt val. Förmodligen hade tavasterna känt sig hotade av ryssarna i Novgorod och av deras karelska undersåtar, som genomförde åtskilliga plundringståg norrut och västerut.

Men det svenska väldet visade sig inte alls vara lika behagligt som tavasterna trott, varför de förkastade både kristendomen och det svenska väldet.

Kungen ber Birger komma med förslag till agerande.

Förslag:
 

1.     Kontakta Påven och be honom ställa sig bakom ett korståg för att åter inlemma Tavastland i kristenheten dvs. under den svenska fanan.

2.     Låta Tavasterna hållas och inte ingripa för att inte äventyra relationerna med Ryssland.

3.     Upprätta handelsavtal med Tavasterna och avvakta utvecklingen i Ryssland för ett senare angrepp även mot det ryska väldet.

 Uppdrag 3 Maktkampen

 Från mitten av 1230-talet till andra hälften av 1240-talet förefaller Birger Magnusson ha ägnat sig åt de här typerna av uppdrag. Förhandlingar, medlingar, krigståg, allt efter kungens önskemål. Han samlade på sig praktisk erfarenhet av regerande i både krig och fred. Men han stod aldrig i centrum. Det var kung Erik och Ulf fase som bestämde.

Nu bestämmer sig Birger för agera på följande sätt:

 Förslag:

 

1.     Att avvakta tills kungens närmaste män; Holmger Knutsson och Ulf fase, blir för gamla för sina uppdrag och då bli utnämnd till Jarl.

2.     Att ställa sig på upprorsmännens, under ledning av Holmger Knutsson, sida och på så sätt nå maktens topp.

3.     Att stå vid kungens sida och undanröja både Holmger Knutsson och Ulf fase med våld för att sedan bli utnämnd till Jarl.

  Uppdrag 3 Kungavalet

 Den 2 februari 1250 avled kung Erik. Enligt Erikskrönikan befann sig Birger vid tillfället i Finland. Innan han hunnit hem valde de svenska stormännen hans son Valdemar till kung. Valdemars mor var ju den döde Eriks syster, vilket gav honom legitima tronrättigheter.

Hur agerar Birger:

Förslag:

 

1.     Att försöka få Kung Valdemar avsatt och hävda att alla adelsmän inte var närvarande vid kungavalet.

2.     Att tillsammans med Stormannen Joar blå med våld överta tronen.

3.     Att nöja sig med Jarltiteln eftersom kungatronen ändå fanns i hans familj.

Uppdrag 4 Folkungarnas sista uppror

 

Hösten 1251 genomförde folkungarna ännu ett kuppförsök. Under ledning av Holmgers bror Filip och dennes allierade Knut Magnusson invaderade de Sverige med tyska och danska soldater.

 Hur agerar Birger Jarl:

Förslag:

 

1.     Han inleder förhandlingar för en fredsuppgörelse med en delning av makten.

2.     Han övertalar Valdemar att överge kungatronen men på villkor att Birger förblir Jarl.

3.     Han slår ner upproret med våld och låter halshugga ledarna.

 Uppdrag 5 Skatteväsendet

 Under ett kvarts sekel skulle Sverige präglas av en, för medeltida förhållanden, ovanligt lång inre fredsperiod. Skatteväsendet infördes och det svenska riket förändras på ett mer genomgripande sätt än vid få andra tillfällen i vår historia. Den viktigaste pusselbiten är redan nämnd: skatteväsendet.

Hur skulle de större skatteintäkterna användas:

 Förslag:

 

1.     Att renovera det kungliga slottet och göra hovet mer ståtligt inför kungabesök från andra länder.

2.     Att bygga borgar, hyra knektar och anlägga städer för att stärka den svenska centralmakten.

3.     Att förfina kyrkorna för att få ett bättre förhållande med Påven i Rom.

Uppdrag 6 Utbyggnaden av Stockholm

 Just vid denna tid, år 1252, dyker Stockholm för första gången upp i skriftliga källor. Sannolikt fanns redan tidigare en befästning och en mindre bosättning i nuvarande Gamla Stan (Stadsholmen), men först nu började staden utvecklas på allvar.

 

Varför ska Birger satsa på utbyggnaden av Stockholm.

Förslag:

 

1.     Ett utmärkt militärstrategiskt läge: Lätt att försvara med sin trånga infart och samtidigt ett lås för Mälaren.

2.     En hyllning till hans uppväxttrakt.

3.     En stark befästning i trakter där olika grupper, framförallt folkungarna, ofta var frestade till uppror mot kungamakten.

Uppdrag 7 Lagarna

 Skatteinkomsterna, borgarna och städerna gjorde att Birger jarl framstod som mycket starkare än någon tidigare svensk härskare. Därför kunde han även ta sig rätten att trumfa igenom lagar. Genom att stärka rättssäkerheten och göra Sverige till ett tryggare land att leva i legitimerade han också den nya monarkin för folket. Han rensade bort gamla lagar som t.ex. Östgötalagens s.k. järnbörd (en bevismetod som gick ut på att den anklagade skulle bära glödgat järn, varvid Gud skulle skydda personen från skador om han eller hon var oskyldig). Alla skulle känna sig säkra, oavsett var de bodde.

Vilka lagar satsade han främst på.

Förslag:

 

1.     Lag om slottsherrens rätt att stifta egna lagar för sina undersåtar.

2.     Lag om den kungliga arvsrätten.

3.     Lag mot inbrott, våldtäkt och stöld av kyrkliga föremål.

  

Länktips:

www.kungarochdrottningar.se/medeltiden/birger-jarl

 

http://wadbring.com/historia/sidor/birgerj.htm

 

sv.wikipedia.org/wiki/Birger_jarl

 

www.popularhistoria.se/artiklar/birger-jarl-jarlen-som-byggde-riket/

 

www.so-rummet.se/kategorier/birger-jarl