Det nya betygssystemet-Ironivarning

Först måste jag varna läsaren för ironi.
Vi har ju fått ett nytt och för alla förenklat betygssystem. Det utger sig för att vara fullkomligt konkret och solklart. Det ska göra det lättare för oss lärare att sätta rättvisa betyg, vägleda eleven i att sätta sin ambitionsnivå samt göra läget tydligt för föräldrarnas undrar om hur det går...
Ambitionsnivån för betygskonstruktörerna är i varje fall hög. Man kan gissa att de gillat alla amerikanska skolfilmer med sitt bokstavssystem från A till F.
Nåväl, låt oss skärskåda en del av systemet för att se om det håller vad det lovar.

Vi har alltså fått en skala från A till F, där F är underkänd. A , C och E är definierade. På ett för oss betygssättare underlättande vis, enligt skolverket.
Jag tänker bara ta tre formuleringar i ämnet Historia: För betyget E skall man redogöra översiktligt, för betyget C skall man redogöra utförligt och till slut för A skall man redogöra utförligt och nyanserat.
Däremellan kommer D och B. För D skall man klara E och till övervägande delen C. Då får man D. För B skall man klara C och övervägande delen av A då får man B. Med andra ord ; om man nästan kan A får man B; om man nästan kan C får man D. Hängde ni med?

Jag tar nu kraven för redogörelser: Skillnaden mellan E och C är att för E räcker det om man gör det översiktligt medan man för D måste göra det utförligt. Solklart, eller...
Man ska t.e.x. kunna redogöra för den historiska epoken antiken. Men var går gränsen mellan att göra det översiktligt och utförligt? Min fråga är bokstavlig! Var går gränsen? Är den mätbar? Hur många saker måste jag redogöra för att det ska slå över till utförligt? Och var går gränsen för att det är till övervägande del utförligt? För då får jag nämligen ett D.
För B skall det vara utförligt och till övervägande del nyanserat.
A är nyanserat men B är till övervägande del nyanserat. Hur nyanserat är det? Det kanske är mer mätbart, för det finns väl inte ett oändligt antal nyanser, eller...

Slår man på ordet nyans så kan det betyda en svag skiftning i färg, känsla och mening. Om man översätter nyans med färgton finns det cirka 150 olika.
Man kan alltså antingen redogöra på skiftande sätt eller med 150 olika meningstoner...Är då den högsta formen av kunskap skiftande? Eller kräver den 150 olika meningar? Och om man redogör för 100 får man B?
Brukar man inte säga att den högsta kunskapen är väldigt stringent entydig. (Nu talar vi om redogörelser. Det blir en annan sak om vi talar om analys.) Under antiken var Rom en republik som övergick till att bli ett kejsardöme punkt. Hur får jag till en nyansering på det?
Tack Skolverket för att du underlättar vårt arbete.