Både hönan och ägget kan vara först.

En evig pedagogisk diskussion är om den stegvisa förståelsen. Man måste ha en bastrappsteg innan man kan förstå samband och göra analys.
Man måste kunna glosor innan man försöker prata, sägs det. Man måste kunna historiens basfakta innan man kan diskutera orsakssamband. Bildspråk som det med hönan och ägget används som argument.
Men.
 Jag menar att det sker momentant. En upptäkt kräver kringkunskap. Ett problem kräver olika kunskaper för att kunna lösas. För att kunna analysera ett skeende förstår var och en att man måste ta reda på en massa saker för få verktyg att klara uppgiften. Bildspråksvarning: Jag behöver inte kunna såg för att spika men för att bygga ett staket.
Helhet kräver delar men delar ger ingen helhet per automatik.

Ofta i skoldebatter saknas en dialektik, dvs. samspel av erfarenheter som ger ny kunskap, utan på ett vulgärt sätt dissas det gamla totalt och haussas enbart det nya. I grunden en ahistorisk metodik. Man argumenterar mot ett problembaserat lärande därför att det hävdats att sökande i sig är det viktigaste. Men inga svar utan en fråga, utan en fråga inget kunskapssök.Lärarens uppgift är att vägleda eleven på dennes väg till djup kunskap. Det klarar inte eleverna själva, annars skulle inte skolan behövas. Det spelar heller ingen roll hur många tekniska och digtala hjälpmedel som finns. Rätt frågor måste ställas och svaren måste undersökas med hjälp av en lärare.

När människan ser en höna undrar hon vad det är. När människan ser ett ägg undrar hon vad det är. Oavsett vilket man sett först. Att kunna äggets beståndsdelar väcker dock inte automatiskt ett intresse för en höna.